Vill vi ha en kommun som värnar de modiga eller gör sig av med dem? frågar Hanna Lundin Jernberg (L).
Det som nu rullas upp kring hur en skolkurator köpts ut av Umeå kommun är djupt oroande. Inte bara för vad det säger om ett enskilt ärende, utan för vad det avslöjar om kultur, ledarskap och hur vi som organisation hanterar kritik, oliktänkande och mod.
Under åren 2021–2022 präglades individ- och familjenämnden av stor oro. Två erfarna socialsekreterare köptes ut samtidigt som verksamheten stod under hårt tryck i några av socialtjänstens mest komplexa ärenden. I efterhand kan jag som vice ordförande konstatera att fokus i för hög grad hamnade på att hantera konflikter och ”lugna situationen”, snarare än att fullt ut ta tillvara kritik och varningssignaler inifrån organisationen och låta dem prövas externt. Det är ett ansvar jag inte kan ducka för och en erfarenhet jag bär med mig när liknande mönster återigen uppmärksammas.
I samtalen och vittnesmålen som nu publicerats i VK om den utköpta skolkuratorn framträder en bild som tyvärr inte är unik: erfarna professioner som kuratorer, sjuksköterskor, lärare och psykolog som slår larm om brister, men som istället blir problemförklarade. Över hundra års samlad erfarenhet och det hela reduceras till ett ”arbetsmiljöproblem”. Inte sakfrågor. Inte barnens situation. Inte innehållet i kritiken.
Detta mönster känner vi vid det här laget igen.
Under det senaste året har allvarlig kritik riktats mot äldreomsorgen i Umeå. Medarbetare och anhöriga har vittnat om bristande kvalitet, pressade arbetsvillkor och en tystnadskultur där den som larmar riskerar repressalier. Detsamma gäller förskoleavdelningen och hörselverksamheten Snäckan vid förskolan Haga, som Folkbladet rapporterat om. Även där slog medarbetare och föräldrar larm om hur barnen påverkas av en omorganisation, men fokus kom snabbt att flyttas från innehållet i kritiken till dem som framförde den.
Vi säger att vi behöver modiga medarbetare. Men vad händer när mod ses som ett problem? När den som står upp för barn i utsatta situationer, eller för äldre i behov av omsorg, betraktas som ”bråkig”? När visselblåsarfunktioner havererar och utköp blir lösningen istället för dialog, transparens och rättssäkra processer?
Särskilt allvarligt är när barnperspektivet går förlorat i samband med utköp och omorganisationer. När en skolkurator eller annan nyckelperson försvinner ur verksamheten, utan att en barnkonsekvensanalys görs, påverkas de elever som haft en avgörande och ofta livsviktig relation till just den professionen. Detsamma gäller omorganisationer som slår mot specialiserade verksamheter, som för döva barn, där kontinuitet och tillit är avgörande.
Vi måste också våga tala om diskriminering och rasism. När kompetenta medarbetare med utländsk bakgrund, ofta kvinnor, systematiskt upplever sig ifrågasatta, utköpta eller undanröjda, då är det inte enskilda tillfälligheter. Det handlar om normer, makt och ledarskap. Det är särskilt allvarligt när just dessa personer sitter på avgörande kompetens om barns utsatthet, etnicitet och likabehandling.
En organisation som rensar ut oliktänkande blir snabbt homogen. Och homogena organisationer fattar sämre beslut. I välfärdens kärna, socialtjänst, förskola och skola och äldreomsorg är det direkt farligt. Professionella kommer ibland vara oense med varandra, Det är inte ett hot. Det är en förutsättning för kvalitet, rättssäkerhet och utveckling.
Frågan vi måste ställa oss är inte: Vem är besvärlig?
Utan: Vad är det de försöker skydda? Vem talar de för?
Vill vi ha ett ledarskap som klarar kritik eller ett som tystar den? Vill vi ha en kultur där man får tycka olika utan att huggas ned? Vill vi ha en kommun som värnar de modiga eller gör sig av med dem?
För mig är svaret självklart. Det behövs en visselblåsarfunktion värd namnet, men det viktigaste som politiken behöver ta sig an är att prioritera kommunens ledarskap och interna kultur. Ytterst ligger ansvaret på de styrande Socialdemokraterna och det är uppenbart att det har brustit.
Hanna Lundin Jernberg (L), gruppledare Liberalerna Umeå
Se här för artikeln i VK: vk.se/2026-02-18/debatt-djupt-oroande-monster-i-umea-kommun-f425a